Hoppa till innehållet

Sida:Ur mitt liv.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
63

spetsfundigheter. Sinnesnärvaro och karaktärsfasthet stodo i högre krigisk kurs än den tränade tankens finesser. Oaktat förintelsevapnens fullkomning hade kriget behållit sina enkla, ja, jag kan nästan säga, grova former. Det fördrog ingen förvanskning av den mänskliga naturen, ingen överförfining av den krigiska utbildningen. Vad det även i framtiden framför allt annat fordrade, var utbildandet av människan till en viljestark personlighet.

I fredstid har man mången gång trott sig kunna beskylla armén för improduktivitet. Detta med full rätt, om man med produktivitet förstår skapandet av materiella värden, men med lika stor orätt, om man uppfattar begreppet produktivitet från högre, sedlig ståndpunkt. Var och en, som icke av fördomsfullhet och illvilja på förhand förkastar vårt militära fredsarbete, måste uti armén erkänna en den mest förträffliga skola för vilja och handling, ja, till och med för glädje i handlingen. Hur många tusen människor hava icke först under dess inflytande kommit till insikt om, vad de andligt och kroppsligt förmått uträtta, och i densamma vunnit det självförtroende och den egna inre kraft, som sedan hållit dem uppe genom hela livet. Var hade väl jämlikhetstanken och samhörighetskänslan hos folket blivit mera genomgående representerade än i vår stora, fosterländska armés skola, där alla uppfostrades lika? I densamma luttrades och förvandlades på ett välsignelsebringande sätt till allmänhetens bästa genom individens strama disciplin hågen för ett tygellöst, själviskt liv, med sina samhälls- och statsupplösande strävanden. Hären skolade och stärkte alla de mäktiga organisatoriska anlag, som vi överallt finna i vårt fosterland, så väl på statslivets som på vetenskapens område, inom handelsvärlden så väl som i tekniken, inom industrien och bland arbetarmassorna, inom jordbruket så väl som bland hantverkarna. Övertygelsen om nödvändigheten, ja, om välsignelsen av individens underordnande till förmån för det hela hade fullständigt ingått i den tyska härens och genom denna även i det tyska folkets