fientliga plan? Farlig mindre genom den djärvhet, varmed den uttänkts än på grund av den styrka, varmed den skall utföras, åtminstone om man räknar med de stridandes antal och icke med deras viljekraft. Under loppet av augusti och september månader förde Ryssland i alla fall icke mindre än 800,000 soldater och 1,700 kanoner i fält mot Ostpreussen, till vars försvar endast 210,000 tyska soldater med 600 kanoner kunde ställas till förfogande.
Vår motplan är enkel. Jag vill försöka att i stora drag klargöra densamma för läsaren, även om han icke är fackman.
Först och främst ställa vi gent emot Samsonoffs starka huvudkrafter en tunn center. Jag säger tunn, icke svag. Ty det är män med stål i hjärtat och stål i viljan. Bakom dem ligger hemorten, hustru och barn, föräldrar och syskon, gård och grund. Det är XX. armékåren, tappra ost- och västpreussare. Denna tunna center må gärna böja sig under de fientliga massornas tryck, blott den icke brister. Under det att denna center strider, skola två kraftiga grupper framrycka på dess flyglar till avgörande anfall.
Till höger, skola från nordväst, I. armékårens trupper förstärkta med lantvärn, även de allesammans barn av det hotade landskapet, samt till vänster, från norr och nordost, XVII. armékårens och I. reservkårens trupper jämte en lantvärnsbrigad, framdragas till slaget. Även soldaterna tillhörande XVII. armékåren och I. reservkåren samt lantvärns- och landstormsmännen hava allt, vad som gör livet värt att leva, i sin rygg.
Icke med en enkel seger, utan förintande måste Samsonoff krossas. Ty endast därigenom få vi fria händer mot den andre fienden, som nu plundrar och bränner i Ostpreussen, mot Rennenkampf. Endast på så sätt kunna vi verkligt och till fullo befria det gamla preussiska landskapet och endast därigenom vinna vi frihet för de fortsatta handlingar, vilka man dessutom väntar av oss, nämligen ingripande i den häftigt uppblossande, avgörande striden mellan
