och de, som leda honom, äro inga tyska officerare. På de mandschuriska slagfälten hade den ryske soldaten stridit med största lydnad, huru främmande för sin regerings politiska planer vid Stilla oceanen han än varit. Det tycktes icke uteslutet, att vid ett krig mot centralmakterna den ryska arméns hänförelse för tsardömets krigsmål skulle vara större. Detta oaktat antog jag, att den ryske soldaten och officeren i stort sett icke skulle visa högre militära egenskaper på den europeiska krigsskådeplatsen än på den ostasiatiska och trodde därför, att i stället för vår numerära underlägsenhets minus, ett plus i vår inre kraft skulle, vid beräkningen av styrkeförhållandena, kunna räknas oss till godo.
Sådan är vår plan och våra tankar före slaget och för slaget. Dessa åsikter och beslut sammanfattade vi den 23. augusti uti en kort rapport till högsta krigsledningen från Marienburg av följande innehåll:
»Koncentrering av armén den 26. augusti vid XX. armékåren för omfattande anfall planerad.»
På aftonen den 23. augusti förde mig en kort uppfriskande promenad till västra Nogatstranden. Därifrån erbjödo de röda murarna av det stolta ordensriddarslottet, detta den baltiska tegelgotikens största byggnadsminne, en underbar anblick i aftonbelysningen. Tankar på den svunna storslagna riddartiden blandade sig ovillkorligen med frågor om den fördolda framtiden. Stämningens allvar förhöjdes genom anblicken av förbidragande flyktingar från min hemortsprovins. En sorglig påminnelse, att kriget icke blott träffar den vapenföre mannen, utan genom tillintetgörelse av livsbetingelserna för värnlösa blir ett tusenfalt värre gissel för mänskligheten.
Den 24. augusti begav jag mig med den trängre staben i automobiler till XX. armékårkvarteret och anlände härvid till den ort, efter vilken det snart uppblossande slaget skulle erhålla sitt namn.
Tannenberg! Ett ord fyllt av smärtsamma minnen för
