tysk ordensmakt, ett de slaviska triumfernas jubelrop, som förblivit i friskt minne uti historien, trots sin mer än 500-åriga ålder. Jag hade aldrig förrän denna dag beträtt detta för den tyska kulturen i öster så ödesdigra slagfält. En enkel minnesvård vittnar där om hjältestrid och hjältedöd. I närheten av denna minnesvård stodo vi en av de följande dagarna, då ryska armén Samsonoffs öde gestaltade sig till ett förintande nederlag.
På vägen från Marienburg till Tannenberg förstärktes intrycket av det krigets elände, som brutit in över de olyckliga invånarna. Massor av hjälplösa flyktingar trängdes med sitt bohag på vägarna och hindrade delvis våra mot fienden marscherande truppers rörelser.
I armékårkvarterets stab möttes jag av det förtroende och den viljekraft, som voro oundgängligen nödvändiga för våra planers framgång. Även var intrycket av truppens hållning på denna vår för närvarande farligaste punkt gynnsamt.
Dagen medförde ingen avgörande upplysning, vare sig beträffande Rennenkampfs operationer eller Samsonoffs rörelser. Det tycktes endast bekräfta sig, att Rennenkampfs marsch skedde i ett rätt så måttligt tempo. Anledningen härtill kunde man icke inse. Om Narewarmén kände vi, att den framsköt sina huvudkrafter mot XX. armékåren. Under deras tryck drog armékåren tillbaka sin vänstra flygel. Denna åtgärd innebar intet oroväckande. Tvärtom. Den påträngande fienden skulle ännu mera utpräglat bjuda högra flanken åt vår vänstra anfallsgrupp, som i dag erhöll marschriktningen mot Bischofsburg. I ögonen fallande och icke utan fara för oss voro däremot fientliga rörelser, vilka uppenbarligen riktades mot vår vänstra flygel och Lautenburg. Man fick intrycket, att ryssen här tänkte överflygla oss och därigenom i sin ordning falla det av vår högra grupp avsedda omfattande anfallet i flanken.
Den 25. augusti bringade mera inblick i Rennenkampfs rörelser. Hans kolonner marscherade från Angerapp
