Då uppträder, synes det, från Rennenkampfs sida en hotande fara. Man rapporterar en av hans kårer i framryckning över Angerburg. Skall denna icke hitta vägen i ryggen på vår vänstra stötgrupp? Vidare inkomma oroväckande underrättelser från flanken och ryggen av vår västra flygel. Där rör sig i söder starkt ryskt kavalleri. Huruvida det följes av infanteri kan icke fastställas. Slagets kris når sin höjdpunkt. Den frågan tränger sig på oss: hurudant blir läget, om med en så väldig utsträckning och denna fientliga överlägsenhet avgörandet låter vänta på sig i flera dagar? Är det att undra på, om allvarliga tankar fylla månget hjärta, om vankelmod hotar, även där hittills endast fast vilja var att finna, om tvivel inställer sig, även där klara tankar ända tills nu behärskat allt? Böra vi icke ändå ånyo förstärka oss mot Rennenkampf och hellre nöja oss med blott halvgjort arbete mot Samsonoff? Är det icke bättre att avstå från försöket att förinta Narewarmén för att med säkerhet undvika egen förintelse? — Vi övervinna krisen inom oss, förbliva trogna det en gång fattade beslutet och söka åter lösningen i fortsatt anfall med alla krafter. Följaktligen högra flygeln orubbligt vidare mot Neidenburg och vänstra stötgruppen »kl. 4 på morgonen anträda marschen och framgå med största energi»; så ungefär lydde ordern.
Den 27. augusti visar, att I. reserv- och XVII. armékårernas framgång vid Bischofsburg föregående dag varit genomgående. Motståndaren har icke blott vikit utan flytt från slagfältet. Vidare får man klarhet om, att Rennenkampf endast uti en flygares fantasi marscherar mot vår rygg. I verkligheten fortsätter han långsamt framryckningen mot Königsberg. Ser han icke, eller vill han icke se, att fördärvet redan med full fart närmar sig Samsonoffs högra flank, och att hotet växer även mot dennes vänstra flygel? Ty denna dag storma François och Scholtz de fientliga ställningarna vid Usdau och norr därom samt slå den södra fienden. Nu må gärna den fientliga centern framtränga
