Sida:Ur mitt liv.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
86

förvånande hastigt för att lämna rum för hänsynsfull medkänsla och mänsklig godhet. Blott mot kosackerna vände sig på den tiden allmänt vreden. De betraktades såsom upphovsmännen till alla de djuriska råheter, varunder Ostpreussens land och folk så grymt lidit. Synbarligen kände sig kosacken slagen av sitt dåliga samvete, ty, så ofta det var honom möjligt, avlägsnade han, då fångenskap hotade uniformsbeteckningarna, de breda listerna på byxorna, som utvisade vilket truppslag, han tillhörde.

Den 30. augusti gör fienden i öster och söder ett försök, att med friska och återsamlade trupper utifrån spränga vår omslutningsring. Från Myszyniec, alltså från Ostrolenkahållet, framför han nya starka krafter mot Neidenburg och Ortelsburg mot våra trupper, som redan fullständigt omsluta den ryska centern och därför vända ryggen mot den anryckande fienden. I dröjsmål ligger fara, så mycket mer som från Mlawa anryckande fientliga kolonner, enligt rapporter från flygare, skola vara 35 km. långa — sålunda mycket starka. Ändå hålla vi fast vid vårt stora mål. Samsonoffs huvudstyrka måste omfattas och förintas. François och Mackensen kasta sina visserligen ännu endast svaga reserver mot den nye fienden. Mot dessa strandar det ryska försöket att mildra Samsonoffs katastrof. Under det att förtvivlan griper den inneslutne, förlamar klenmodigheten handlingskraften hos den, som skulle kunnat bringa befrielse. Även i detta hänseende bekräfta tilldragelserna på slagfältet vid Tannenberg de gamla mänskliga och militära erfarenheterna.

Vår eldcirkel omkring de tätt packade ryska hoparna, som störta än hit, än dit, blir med varje timme starkare och trängre.

Denna dag synes Rennenkampf vilja anfalla Deimelinjen öster om Königsberg, mellan Labiau och Tapiau. Hans kavallerimassor närma sig slagfältet vid Tannenberg i riktning från Landsberg—Bartenstein. Vi hava emellertid