Sida:Ur mitt liv.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
88

SLAGET VID DE MASURISKA SJÖARNA.

Stridslarmet på slagfältet vid Tannenberg hade ännu icke tystnat, då vi började förberedelserna för anfallet på den ryska armén Rennenkampf. Den 31. augusti på aftonen inkom följande telegrafiska anvisning från högsta krigsledningen:

»XI. armékåren, gardesreservkåren, 8. kavallerifördelningen ställas till förfogande. Transporterna hava börjat. Närmaste uppgift för 8. armén blir att rensa ostgränsen från armén Rennenkampf.

Förföljande av den senast slagne motståndaren med umbärliga delar i riktning mot Warschau önskvärt med hänsyn till ryssarnas rörelser från Warschau mot Schlesien.

Vidare användning av 8. armén, om läget i Ostpreussen så medger, i riktning mot Warschau tages i övervägande.»

Ordern motsvarade fullständigt läget. Den uppställde målet klart och överlät åt oss medel och sätt för utförandet. Vi trodde oss kunna antaga, att den förra armén Samsonoff ännu blott bestod av spillror, som antingen redan satt sig i säkerhet bakom Narew eller ock voro på väg dit. Man måste räkna med dess förnyelse. Dock måste denna draga rundlig tid. För tillfället syntes det vara tillräckligt att låta bevaka dessa rester genom svaga trupper längs vår södra gräns. Allt annat måste med till det nya slaget. Icke ens ankomsten av förstärkningarna från väster tilläto oss, enligt vår uppfattning, att redan nu avdela krafter över Narewlinjen mot söder.

Vad ordet »Warschau» i orderns andra del har att betyda, är klart för oss. Enligt den gemensamma fälttågsplanen skulle den österrikisk-ungerska härsmakten gå till anfall från Galizien, med tyngdpunkten mot östra delen av ryska Polen i riktning mot Lublin, under det att tyska stridskrafter från Ostpreussen skulle räcka bundsförvanten handen över Narew. En stor och skön tanke, men vilken, såsom förhållandena voro, visade betänkliga svagheter. Den