räknade icke med, att Österrike-Ungern skickade en stark armé till serbiska gränsen, icke med, att Ryssland redan ett par veckor efter krigsutbrottet kunde stå fullt rustat vid gränsen, icke med, att 800,000 moskoviter insättas mot Ostpreussen och allra minst därmed, att den i alla sina enskildheter redan under fredstid skulle förrådas till ryska generalstaben.
Efter en överdådigt djärv framryckning mot den ryska övermakten har den österrikisk-ungerska hären nu invecklats i de svåraste frontala strider, utan att vi för ögonblicket äro i stånd att lämna omedelbar hjälp, även om vi binda starka fientliga stridskrafter. Bundsförvanten måste försöka hålla ut, tills vi även slagit Rennenkampf. Först då äro vi i stånd till en hjälpoperation, om också icke med hela vår styrka, så dock med dess största del.
Rennenkampf står som bekant i linjen Deime—Allenburg—Gerdauen—Angerburg. Vilka fientliga hemligheter, som döljas i terrängen sydost om de Masuriska sjöarna, veta vi icke. Grajewoområdet är under alla förhållanden misstänkt. Där råder mycken oro. Ännu mera misstänkt är området bakom Njemenarméns rygg. Där pågår ett ständigt marscherande och körande samt efter allt att döma en rörelse mot sydväst och väster. Utan tvivel erhåller Rennenkampf förstärkningar. De ryska reservfördelningarna i hemorten hava ju blivit slagfärdiga. Kanske bliva även vid detta laget ytterligare enstaka kårer disponibla, vilka den ryska högsta krigsledningen icke längre anser sig behöva mot österrikarna i Polen. Skickar man dessa förband till Rennenkampf eller till hans närmaste grannskap, vare sig såsom omedelbart understöd eller till ett slag mot oss från oväntat håll?
Så vitt vi kunna bedöma, förfogar Rennenkampf över mera än 20 infanterifördelningar och står stilla, till och med under det att våra transporter pågå från väster och uppmarschera till strid mot honom. Varför begagnar han icke vår största svaghetsperiod, den tid då våra trupper äro
