stridsgrupp från Grajewo i deras högra flank och rygg. Lyckas intet av allt detta, gott — då går man tillbaka till Ryssland. Ryssland är stort, den befästa Njemenlinjen är nära. Ingen operativ nödvändighet binder längre Rennenkampf i Ostpreussen. Operationsplanen att samverka med Samsonoff har ju strandat och som dennes armé under förhoppningsfullt framstormande gick till spillo, så är det nu bäst — att vara försiktig.
Så kan Rennenkampf hava tänkt. Och kritici påstå även, att han lär hava tänkt på det sättet. Någon stor beslutsamhet talar visserligen icke i någon av dessa tankar. De röra sig i mindre djärva banor. Och dock kan deras utförande ställa oss för en ingalunda obetydlig omedelbar kris och utöva ett betänkligt inflytande på det allmänna läget på ostfronten. Njemenarméns stora numerära överlägsenhet hade varit tillräcklig att krossa till och med vår nu förstärkta 8. armé. Ett för tidigt utfört återtåg av Rennenkampf skulle å andra sidan komma att beröva oss frukterna av vår nya operation och för oöverskådlig tid omöjliggöra operationsriktningen Warschau och därmed Österrikes understödjande.
Vi måste alltså på samma gång vara försiktiga och företagsamma. Denna dubbla fordran förlänar planen för våra nu börjande rörelser dess egendomliga karaktär. Vi gruppera oss på bred front från Willenberg ända fram emot Königsberg. Den 5. september är detta i stort sett verkställt och så går det framåt. Fyra armékårer (XX., XI., I. reserv- och gardesreservkårerna) jämte trupperna från Königsberg, sålunda jämförelsevis starka krafter, framgå mot linjen Angerburg—Deime, d. v. s. mot den fientliga fronten. Två armékårer (I. och XVII.) skola tränga fram genom sjöområdet; 3. reservfördelningen skall såsom vår omfattningsflygels högra echelong följa söder om de Masuriska sjöarna, under det att 1. och 8. kavallerifördelningarna bakom armékårerna hålla sig beredda att rycka fram, så snart sjöpassen öppnats. Dessa äro stridskrafterna mot
