Sida:Ur samtiden (literaturstudier).djvu/241

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
222
HARALD MOLANDER.

varit full af svärmerier om denna frihet, som han trodde alla andra äga, derför att han själf saknade den. Han har emellertid varit utomlands, och när han kommer hem, ser han förhållandena i Ryssland i en annan dager, än innan han for bort. Hans far har blifvit mördad af nihilisterna, och klyftan mellan, hvad han drömt sig om friheten, och hvad som i lifvet synes kräfvas för att göra den till värklighet, är sådan, att han bäfvar tillbaka för att ens i tanken fylla den. Mordet på fadern har till och med gifvit honom hat till frihetens förkämpar och försvarare.

Ty hans kärlek till friheten har varit rent abstrakt och fantastisk på ett sätt som endast är möjligt för en man — ung eller gammal. När Boris efter slaget vid Plevna låg sårad på lasarettet, vårdades han af en rysk furstinna, styckets hjältinna Natalija, och han ingaf henne kärlek till friheten, därför att han lärde henne älska sig. Men hos henne tog frihetssvärmeriet en annan riktning. En kvinna behöfver i allmänhet något reelt för att kunna älska, och hon såg sig om efter något sätt att arbeta i lifvet för detta, hon lärt att tro högt om. Så kom hon in i den revolutionära rörelsen, samtidigt med att Boris drefs emot den. Och det är hennes inflytande, när de nu i början af stycket råkas, som blir bestämmande för Boris utveckling.

Ty frihetskärleken var ej död inom honom. Själfva hans häftiga utbrott mot revolutionärerna gifva vid handen, att det blott var hans sårade frihetskärlek, som reste sig mot dem, hvilka skändat