skad för att sedan kunna draga sig tillbaka och lefva ett helt lif på detta minne. Han fick denna visshet, som en gång syntes honom innebära alt, och nu gjorde han sig ett helt system om kärleken, dess absoluta kraf på förvärkligande o. s. v. Han ville finna någon utväg, någon förevändning för att i sitt och Idas öde kunna se ett undantagsförhållande. — Hans vän kommer en dag upp till honom och ber att för sin affär få låna en stor summa penningar, mer än hälften af det, Hasting förtjänt i Indien. Han får det genast, och Hasting känner ett slags vild glädje öfver, att Bernhard står i förbindelse till honom. Det var honom nästan, som ' om han köpt Idas kärlek och betalt den. Och strax därefter kommer nu det underbara kapitel, der Hasting och Ida åka genom skogen, medan mörkret täcker dem för hennes mans ögon, och deras läppar mötas. Hasting är på väg att förföra sin väns hustru. Han tänker blott på att möta henne igen, han jublar att äga den lycka, han så länge umburit. Som så ofta hos Topsøe är det nu en rent yttre omständighet, som kommer till och med ens förändrar hela förhållandet. Ida har varit älskad af ännu en man, Felix. Denne har i »Nutidsbilleder» i viss mån sin motsvarighet i Schwerin. Han älskar Ida på annat sätt, djupt, passioneradt, utan hopp om genkärlek. Hans kärlek har gjort honom till en arbetare utan mål, som begagnar arbetet på samma sätt som kineserna begagna opium, och som, när han själf blifvit beröfvad sitt käraste, blifvit hänsynslös i valet af sina medel och hittills arbetat för sin succès, utan att fråga efter, om hans fram-
