Sida:Utaf Adelig Öfning-1696.djvu/8

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

4

klippas jemt aff/ så at ingen remna eller sprikka är i Kanten/ och bestrykes Kanterne med en stump Fijl/ eliest sprikker han då Hammaren går der öfwer/ lägges sedan på ett flatt Bräde och slijpas med brend Ölandzsteen eller Pimsten och Watten/ men man måste grant see till at i Pimsteen ingen sand är/ effterst slipas Kåpparn med leskat Kåhl och Watten.

När man har smält/ letar man de Kåhl som äre wäl heta och intet sprukna äro/ de läskas hastigt uthi Watten så bli de hårda och till slipa tienligast/ der på kan sedan/ rijtas/ stikkas och snidas eller drifwas.

När man således uthi Kåpparen har wänt sig och fått någon stadig Hand/ så tar man Sölfwer för sig/ och giör det som lättast är.

Sölfweret sättes i Degeln sedan thet är wäget och anskrifwit des Wikt/ Degeln sättes långsamt till Elden/ eliest sprikker han om han kommer uthi hastig Eld/ och då han är glödgat/ blåses till med Blåsballgen/ legges öfwer Degeln ett stykke aff en söndrig Degel eller aff ett Jern-bläk/ och helt öfwer täkkes med Kål/ at det