han ännu ei bekommit något dödeligit sår, som icke kunde läkias, om allenast en god läkare komme till honom. Straxt swarade en vng Dalekarl, at han skulle få plåster, och i thet samma vplyfte sin hand, och klöf hans hufwud med ett swerd. Then döda kroppen blef sedan släpader i en watn grop, vti hwilken as plägade kastas, til thes hans wenner sedan förde hans lik till Thuna. Dagen efter, när wel war liust blifwit, och alle församlat sig, stiger Magister Elof vppå en trappstega, och i en wacker prädikan vtlade för them Fader wår &c. Drifwandes förnämligast then lärdomen at the skulle eftersinna, hwad theras Christendoms plicht fordrade, nemligen i synnerhet förlåta them theras brister och öfwerträdelser, som them i någor måtto förolempat; och them i synnerhet som the nu hade i hechtelse satt. Efter prädikan förmanade han them til thet samma, med monga förestelningar; men vträttade doch fögo annat, än en liten tid förvntes them, på hwilken the kunde sig til döden bereda, och anamma Herrans Nattward. Ther på fördes Carl Bengtsson aldraförst fram, hwilkom thet förtröt, at dö ohemnad, och til then ändan gifwa någrom sin bane, fattade efter en bondas bössa. Men en annan Dalekarl slog honom med en Stålboga så vppå hufwudet, at han segnade nid til jorden. Ther på stiger then tredie fram, som med et swerd högg honom öfwer nacken, wid hwilket han föll framstupa, och blef af flera med mong och swår sår öfwerhopad. Somlige höggo honom med swerd och hillebårdar; andra stungo honom med spiut, och gåfwo honom vtur bössor skott; hwar igenom han blef så marterad, at hwar Christen menniskia wel kunde röras til med lidande öfwer honom. Men fast han blef så handterader, likwel war hans hud ingenstans skadad, och således intet dödeligit sår bekommit, vtan gaf sielf med handen tilkenna att han ännu lefde, och begärte, at någor skulle komma och taga af honom lifwet; Thet blef wel av en försökt; men fåfengt. Ty sedan han blef till samma rum bortsläpader, som Jacobs Näfs lik låg vppå, reste han sig en tima efter vp igen, ropar med högt ljud, at någor wille warkunna sig öfwer honom, och skilja honom frå hans pino och wonda, som han låg vti. Gåfwos honom förthenskull än fler skott, som doch hade aldeles ingen werkan, vtan han dödde änteligen af torr hugg, som
