en arm och fattig man. The hade ock ärnat at besökia några Adelsmäns gårdar, som Engsön,[1] Tidöen och flera, men alt thetta blef hindrat när Herr Carl Carlsson kom them til mötes. Sedan fölgdes the åt till Brunnebeck, hwarest Carl Carlsson fan Dalekarlarna vti en temmelig god krigsordning. Ty de hade tagit några gamla och förafskedade krigsmän til sina officerare, som them vnderwisa skulle, huru the emot sina fiender skulle i felt och marck gå. Theras lägre war wel beskantsat, och lågo på någor vptimrad blockhus stora jernbasare, at the ei fruchtade för någon fiende. Carl Carlsson blef med mycken glädie och fägnad emottagen efter the lenge wentat efter honom. Och wille hwar och en så gerna se honom at efter the ei hade rum i stugun, vpklefwo mong på taket, at betiena sig af ett fönster som ther war. Men taket föll ned i stugun med en del af folcket, som ther på war. Tå måste Carl Carlsson berätta för them, huru alt war tilgångit i Östergötland emillan Konungen och Hertigen ifrå början till slutet. Men natten ther på fick Carl Carlsson bref, om Stångebro slag, at konungen tappat, men efter the fem Swenska Herrars, som beskyltes för orsakerne til hela thetta inbördes kriget, öfwerlewererande i hertigens hender; war saken förlilkt emellan Konungen och Hertigen. När thetta blef för allmogen vpläsit, swarade the; at the twiflade, om thenna förlikning ( som sedan icke heller skedde ) skulle lenge hafwa bestånd, efter hos monga af them ännu war i friskt minne, huru såsom onde rådgifware tilförende stichtat mycket ondt emillan thenna Konungens Sal. Herr Fader Konung Johan och hans fursteliga Nåde Hertig Carl; begärade
- ↑ Är en Kyrkia och Pastorat vti Wästerås Sticht, Wästmannaland och Tiurbo härad, beläget vti och wid Mälaren; men sielfwa Säteriet och Herrehuset, som fordom hördt til Possar, Sparrar &c äges nu af then Hög-Grefl. Piperska familien.
pådragen, hwilket för få år sedan Comministern här wid Dom-Kyrkion Herr Yhman med egna ögon sedt och åskådat hafwer. Berättelsen här om är sådan ther å orten, at i Församlingen bodt en Fogde, hwilken för mong år sedan i stor hungers nöd blandat kalk i miöl, och ganska dyrt vtsålt til de nödlidande. Therföre och den rättfärdige Guden welat lemna hans kropp till en stadigwarande och eftertänkelig warning för alla ochristeliga skackrare och skinnare.
