folk ei lät sig se then dagen, vtan drog sig tilbaka in i Staden, vndantagandes, at någre Fanor blefwo qware öster om Stång, at hålla wacht wid stycken, som ther woro planterade. Men efter midnatt rycker Hans Wejer, som war General för Konungens Rytterie, til Hertigens lägre, med något manskap, och förorsakar ther Alarm, i thet han griper fiendteligen an förwachten, som stod emillan bron och Staden, hwilken blef drifwen öfwer bron til lägret. Anders Linderson, som låg närmast åen, gör sig straxt färdig med sina Ryttare, rycker öfwer bron som låg öfwer then lilla åen, och tager henne i förswar, til thes han blef förstärkt af Henrich von Ahen, en Pomersk Adelsman, och Regiments Qwarter-Mästare wid Hertigens Cavalerie. Thenne bispringer Anders Linderson med några Ryttare. Så snart Hans Wejer blef honom warse, begär han samtal med Henrich von Ahen på Krigsmans tro och lofwen, hwilken, intet ondt eller falskt förmodande, rider til honom. Tå ropade Hans Wejer til sina Ryttare, säjandes; Griper then skelmen an, och fånger honom. Men Henrich von Ahen hade en häst, som, när påtrengde, både bet och slog ifrå sig; then gifwer han spårorna, och red på bägge Ryttarna, som komma at gripa honom an, af hwilka han then ena sköt med Pistolen för hufwudet, och then andra slog hästen ifrå sig, at han slap vndan och kom oskadd til Hertigen med berettelse, om then trolöshet, som honom af Hans Wejer war wederfaren. Thetta gick Hertigen mycket til sinnes, och straxt, samma natt, kallar til sig Grefwe Axel Lejonhufwud, Anders Linderson och flera sina män; föreställandes them vti et bewekeligit tal; huru all förhopning om sakens wänliga biläggande med Konungen wore vte, efter han afslog alla skäliga frids medel och sökte intet annat, än godt tilfälle at förraska them allasamman, som sig emot honom til wärn och förswar satt hade. Therföre måtte the nu ei längre låta gå vt på tiden, vtan gripa til thet, som wore enligit både med then helga Skrift och naturlig Lag; nemligen med wapn och wärja förswara lif och lefwerne, hustrur och barn, religion och frihet; The skulle förthenskul fatta mod, och vnder trogen bön til Gud i himmelen som seger och lycka, för sit helga namn
