Sida:Världens förenade stater.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
13

Men de som tro på framåtskridandets banér de kämpa under det för det som sagan skall komma att berätta om! Och de skola svara som Haakon Haakonsön:

”För eder är det omöjligt; ty ni kan blott göra om den gamla sagan. Men för mig är det lika lätt som för falken att klyva molnen.”

På så vis ha ju historiens bästa blad blivit skrivna. Sagan har kommit att förtälja om det som den icke har förtäljt förr! ”Utopierna” ha blivit verklighet, en efter en — — — och så skall det också gå med världsförbundet mot kriget, världsdomstolen, ”Världens Förenade Stater”.

Kärnpunkten i idén är lika gammal som filosofien. För 2300 år sedan, 400 år före Kristus, skrev Plato i sitt verk om ”Staten” det som hans lärare Sokrates hade sagt, att ”statens uppgift är rättfärdighet mot vän och fiende.”

Sofisten Thrasymachos påstod, att det rättfärdiga var vad som var nyttigt för den starkaste, men Sokrates visade honom att det var just orättfärdighet, och att makt och orätt bara åstadkommer hat och strid, under det att det endast är rättfärdighet som skapar enighet och vänskap.

Sokrates och Plato hade upplevat fasorna under de Peloponesiska krigen, som härjat de grekiska staterna i 27 år med förskräckliga förluster för dem själva och hela världen, och de uppställde därför rättsidén mot denna makt och detta våld.