Sida:Världens förenade stater.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

14

Men efter Plato kom Filips och Alexanders tid, och Alexander blev hela orientens herre. Liksom perserna före honom försökte han att genomföra världsfreden i en stor erövringsmonarki. Men den blev snart dela i flera delar — och så kommo Romarna!

Genom slaget vid Zama 201 f. Kr. erövrade Romarna hela den gamla världen och härskade över den i mera än 600 år.

Det var den s. k. ”romerska freden”, Pax Romana. Men det var en fred med förtryckande av alla andra! Den som gjorde motstånd blev krossad. Jerusalems förstöring är bara ett exempel bland mångfaldiga, ty så gick det alla de folk som vågade strida för sin frihet. Det är om Pax Romana som det heter: ”Solitudinem faciunt, patern appellant — de laga till en öken och kalla det fred!” En fred av samma slag som då den ryska generalen hade ”pacificerat” Warschau, så att det var en enda blodig valplats och därpå skickade sin depesch till tsaren: ”Ordning härskar i Warschau” — ”l’ordre règne à Varsovie!”

Efter Romarna kommo folkvandringarnas germanska erövringsriken, och efter dem Arabernas och Karl den stores. Så kom Karl V:s väldiga arvrike, som sträckte sig från Rhen och Elbe ned till Afrika, från Ungern till Amerika, ”det rike varest solen aldrig gick ned”. Det blev splittrat, men i stället dök först Peter den stores upp österut, så Napoleons västerut, och Englands kolonialmakt utbredde sig över hela jorden. Och nu står kampen mellan Tyskland-Österrike och de andra i en