16
skiljedomstraktater t. o. m. mellan stora världsförbund som de amerikanska staterna inbördes och mellan dem och det engelska världsriket, som har förpliktat sig till att låta varje tvistefråga undersökas i ett år av en internationell kommission. Det som återstår är att fullborda detta med en förpliktelse att få alla folk att böja sig för en skiljedom, att få alla folk med i skiljedomsförbundet, och stärka detta med makt bakom rätten.
Det är en oerhörd stor uppgift — men det är icke längre någon utopi! En utopi är bara det som ingenstans hör hemma. Men lag och rättegångs- och domsidén har varit hemma i världen i årtusenden och har faktiskt liv mellan hundratals miljoner.
Det är det sista steget som fattas på en känd och tydlig väg! Det är intet som är okänt hos själva vägen och icke häller i det som skall nås på denna väg är något nytt. Den är det konsekventa genomförandet ända till toppen av det som världen redan känner till — rättegång och dom mellan större samhällen likaväl som mellan de små och individerna. Och då är det meningslöst att tala om utopi.
Också världsordnings-makten har tydliga förebilder i de stora statssamfunden, i deras tillgång att inskrida med gemensam ordningsmakt mot enskildas uppror eller motstånd emot lagen. Även denna väg är både känd och godkänd! Alltså ingen utopi!
Finns det blott vilja, nog finns det en väg, säga engelsmännen. ”Where there is a will, there is a way.” Men här kunna vi alltså med större rätt
