30 miljoner, sorg och nöd hålla sitt intåg även hos de neutrala och ingen är säker för framtiden.
Och så eländet, fasan hos de krigförande själva! Hur skulle den kunna beskrivas? Hur skall det sluta? Huru länge skall det vara, innan det börjar på nytt? Och vem skall då undgå att träffas?
Mot detta reagerar nu för första gången hela världen. Och därtill kommer ett annat nytt moment. Förr i världshistorien ha två eller flera stater kunnat slåss utan att de andra ha lidit något därunder. De andra kunna t. o. m. ha tjänt pängar på det. Men nu ha alla utan undantag krigsskon på och känna hur hårt den trycker.
För första gången i världshistorien stå också så mångfaldiga nationer samtidigt emot varandra. Mot Tyskar, Ungrare, Bulgarer och Turkar stå Ryssar och Serber, Fransmän och Belgare, Engelsmän och Italienare, Hinduer, Araber och Japaner och trupper från Australien, från Kanada och från Sydafrikas Förenta Stater. Två sådana allianser har världen aldrig förr upplevat! Men så mycket är säkert, att om kriget nu blir oavgjort, och vi skola få mera krig i framtiden, så skola allianserna icke bli mindre i omfång.
Det skall då kunna arta sig så, att ”Världens Förenade Stater” kan bli ett faktum — kanske snart nog men i varje fall en gång i framtiden. Och ju förr de mänskliga samfunden förbereda sig på det, dess förr och dess bättre kunna de bli organiserade.
Självklart kan det här kriget medföra stora
