VÄRLDSMARKNADEN
'Vill ni ha litet potage, miss… ah, miss Blunt?' sade mr Crawley.
'Präktig fårsoppa, min vän!' sade sir Fox, 'ehuru de ge den ett franskt namn.'
'Jag tror att det är vanligt i städat sällskap, sir', sade mr Crawley stolt, 'att kalla rätten så som jag kallat den.' Och den serverades oss på sopptallrikar av silver av betjänterna i de kanariefärgade frackarna. Därefter framsattes öl och vatten och serverades i vinglas åt oss unga damer. Jag är icke någon kompetent domare i fråga om öl, men jag kan med rent samvete säga, att jag föredrager vatten.
Medan vi njöto av vår måltid, begagnade sir Fox tillfället för att fråga vad som hade blivit av fårbogarna.
'Jag tror att de förtärts i köket', sade mylady ödmjukt.
'Jo, så var det, mylady', sade Horrocks, 'och bra litet annat få vi där.'
Sir Fox brast ut i ett gapskratt och fortsatte konversationen med Horrocks.
'Den där lilla svarta grisen av den där Kentsuggans avel måste nu vara ovanligt fet.'
'Å, inte just spricker han, sir Fox', sade taffeltäckaren med den allvarsammaste min, varåt sir Fox och denna gången även de unga damerna började att skratta med full hals.
'Miss Crawley, miss Rose Crawley', sade mr Crawley, 'ert skratt förefaller mig särdeles malplacerat.'
'Bry er inte om mylord', sade baroneten, 'vi skola pröva grisen om lördag. Slakta honom på lördags morgon, Horrocks. Miss Sharp tillber gris, inte sant, miss Sharp?'
Detta var, såvitt jag kan erinra mig, nästan hela konversationen under middagen. Då måltiden var slutad, framsattes en kanna med varmt vatten framför sir Fox jämte en butelj med korgflätning, vilken, efter vad jag förmodar, innehöll rom. Mr Horrocks serverade mig och mina elever tre små glas vin, och ett större glas slogs i åt mylady. Då vi stego upp från bordet, tog hon från sitt
