Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

arbetsbord en ofantlig och evinnerlig virkning, och de unga damerna började att spela cribbage med en smutsig kortlek. Vi hade endast ett ljus tänt, men detta satt i en präktig gammal silverstake, och efter några få frågor från mylady, fick jag såsom förströelsemedel välja mellan ett band predikningar och en broschyr om spannmålslagarna, vilken mr Crawley hade läst före middagen.

Sålunda sutto vi vid pass en timmes tid, då steg hördes.

'Lägg bort korten, flickor!' utbrast mylady helt förskräckt, 'och lägg ifrån er mr Crawleys böcker, miss Sharp', och dessa order hade knappast blivit åtlydda, då mr Crawley trädde in i rummet.

'Vi skola nu återtaga gårdagens samtal, mina unga damer', sade han, 'och ni skola ömsevis läsa en sida, så att miss — ah, miss Short kan komma i tillfälle att få höra er', och de stackars flickorna började att hacka på en lång, tråkig predikan, som hade hållits i Bethesda-kapellet i Liverpool till förmån för missionen till Chickasawindianerna. Var icke detta en förtjusande afton?

Klockan tio tillsades betjänterna att kalla på sir Fox och husfolket för att avhöra bönen. Sir Fox inträdde först, mycket blossande i ansiktet och tämligen ostadig i sin gång, och efter honom kommo taffeltäckaren, kanariebetjänterna, mr Crawleys betjänt samt tre andra drängar, som luktade stall betydligt, samt fyra kvinnor, av vilka den ena var starkt utspökad och kastade en blick av djupt förakt på mig, i det hon plumsade ned på sina knän.

Sedan mr Crawley hade läst ett kapitel i bibeln och utlagt det, togo vi våra ljus och begåvo oss till vila, och då var det som jag blev störd i min skrivning, såsom jag beskrivit för min käraste, sötaste Amalia.

God natt! Tusen sinom tusen kyssar!

Lördag. I dag på morgonen, vid femtiden, hörde jag den lilla svarta grisen skrika. Rose och Violet presenterade den för mig i går och introducerade mig i stallen och hundkojorna och förde mig därefter till trädgårdsmästaren, som gick och plockade frukt, som skulle säljas, och av vilken de ivrigt tiggde en klase druvor, men han

110