Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

att tänka på, utom på en man? På vad annat tänkte väl deras mammor? — Jag måste bli min egen mamma, sade Rebecka; icke utan en liten aggande känsla av sitt nederlag vid tanken på det lilla missödet med Josef Sedley. Hon beslöt därför visligen att göra sin ställning inom den Crawleyska familjen behaglig och trygg, och till den ändan beslöt hon att göra sig vän med envar i hennes bucivning, som på något sätt kunde gagna eller skada henne,

Som mylady Crawley icke hörde till dessa personer, och ett så slappt och karaktärslöst fruntimmer icke kunde äga det ringaste att säga i sitt eget hus, fann Rebecka det snart obehövligt att söka vinna hennes välvilja — utom att det för övrigt var nästan en omöjlighet. Hon brukade tala med sina elever om deras "stackars mamma", och ehuru hon behandlade denna dam med alla möjliga tecken till kall aktningsfullhet, var det dock åt den övriga delen av familjen hon visligen ägnade lejonparten av sin uppmärksamhet.

I fråga om de unga damerna, vilkas fullkomliga bifall hon tillvann sig, var metoden ganska enkel. Hon ansträngde icke deras unga hjärnor med alltför mycken läsning, utan lät dem tvärtom sköta sin egen uppfostran: ty vilken uppfostran är väl i det hela taget mera verksam och nyttig än självuppfostran? Den äldsta hade tämlig håg för läsning, och som det i det gamla biblioteket på Drottningens Crawley fanns en ansenlig hop lätt litteratur från det förra århundradet, både på franska och engelska språket (de hade blivit inköpta av sekreteraren i Segelgarns- och Lackbyrån vid perioden för hans onåd), och som ingen någonsin besvärade bokhyllorna, med undantag av henne själv, var Rebecka i stånd att på ett angenämt sätt och så att säga på lek meddela miss Rose Crawley en god del undervisning.

Hon och miss Rose läste sålunda tillsammans många intressanta franska och engelska verk, bland vilka torde böra nämnas den lärde doktor Smollets, den snillrike mr Henry Fieldings, den gratiöse och fantastiske monsieur

125