Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/134

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

Crébillon den yngres, vilken vår odödlige skald Gray så livligt beundrade, samt den universelle monsieur de Voltaires. En gång, då mr Crawley frågade vad ungherrskapet läste, svarade guvernanten: — Smollet. — Ah, Smollet! sade mr Crawley, helt belåten. Hans historia är tråkigare, men alls inte så farlig som Humes. Är det historia ni läsa? — Ja, svarade miss Rose, men utan att tillägga, att det var Humphrey Clinkers historia. Vid ett annat tillfälle tog han mycket illa vid sig, då han fann sin syster sitta och läsa i ett band franska komedier, men då guvernanten anmärkte, att det var för att hon skulle tillägna sig det franska samtalsspråket, måste han vara nöjd därmed. Mr Crawley i sin egenskap av diplomat var utomordentligt stolt över sin egen skicklighet i att tala det franska språket (ty han var ännu en världsman) och icke litet smickrad av de artigheter guvernanten alltjämt sade honom i anledning av hans färdighet däri.

Miss Violets smak var däremot mera rå och bullersam än systerns. Hon kände till de hemliga ställen, där hönsen lade sina ägg; hon kunde klättra upp i ett träd för att röva de befjädrade sångarnas nästen på deras prickiga skatter, och ett av hennes största nöjen var att rida unga fålar och sätta av i vild galopp. Hon var sin fars och stalldrängarnas gunstling. Hon var kokerskans älskling och på samma gång hennes skräck, ty hon upptäckte syltburkarnas gömslen och angrep dem så snart hon kunde komma åt dem. Hon och hennes syster lågo i ständig strid med varandra. Rörande alla dessa små snedsprång nämnde miss Sharp, då hon upptäckte dem, icke ett ord till lady Crawley, som skulle ha talat om dem för fadern eller, vad ännu värre var, för mr Crawley, utan lovade att tiga, såframt miss Violet ville vara en snäll flicka och hålla av sin guvernant.

Mot mr Crawley var miss Sharp aktningsfull och lydig. Hon brukade rådfråga honom rörande franska meningar, vilka hon icke kunde förstå, ehuru hennes mor var fransyska, och vilka han kunde förklara till hennes belåtenhet; och utom det att han gav henne sitt biträde

126