VÄRLDSMARKNADEN
i den profana litteraturen, var han nog god att välja åt henne böcker med ett mera allvarligt syfte och ofta vända sig till henne, då han talade. Hon beundrade över måttan hans tal i Quashimaboohjälpföreningen; intresserade sig för hans maltbroschyr; blev ofta rörd ända till tårar av hans föredrag om aftonen och plägade säga : — Ack, tack, sir! med en suck och blick mot himmeln, som förmådde honom att stundom räcka henne handen.
— Börden är och blir ändå huvudsaken, plägade denne aristokratiske pietist yttra. Hur blir inte miss Sharp väckt av mina ord, medan ingen av folket här blir rörd. Jag är för fin för dem — alldeles för fin. Jag måste söka att tala mera populärt — men hon förstår det. Hennes mor var en Montmorency.
Det var verkligen från denna ryktbara familj, som miss Sharp, enligt sin egen utsago, tycktes härstamma på mödernet. Naturligtvis talade hon icke om att hennes mor hade uppträtt på scenen, ty detta skulle ha stött mr Crawleys religiösa betänkligheter för huvudet. Hur många nobla emigranter hade icke den ohyggliga revolutionen störtat i armod! Hon hade åtskilliga historier att berätta om sina förfäder, innan hon ännu hade varit många månader i huset, och som mr Crawley upptäckte åtskilliga av dem i D'Hoziers diktionär, som fanns i biblioteket, stärktes han därav i sin tro på deras sanning och på Rebeckas höga börd. Böra vi av denna nyfikenhet och detta letande i diktionärer draga den slutsats, att mr Crawley var djupare intresserad för vår hjältinna eller kunde hon själv draga en dylik slutsats? Nej, det var idel vänskap. Ha vi icke nämnt, att han var med ömma band fäst vid lady Jane Sheepshanks?
Ett par gånger gjorde han Rebecka föreställningar rörande det föga passande i att spela bräde med sir Fox, under förklaring, att detta vore ett gudlöst nöje och att hon vida bättre skulle använda sin tid med att läsa "Thrumps Testamente" och "Den Blinda Tvätterskan i Moorfields" eller något annat verk av mera allvarsam natur, men miss Sharp sade, att hennes älskade mor ofta
