Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/136

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

hade brukat spela detta spel med gamle greve de Trictrac och den vördnadsvärde abbé du Cornet, och fann sålunda en ursäkt för denna och andra världsliga förströelser.

Men det var icke endast genom att spela bräde, som den lilla guvernanten gjorde sig omtyckt av sin principal. Hon fann många sätt att göra sig nyttig för honom. Hon genomläste med outtröttligt tålamod alla de juridiska handlingar, med vilka han, innan hon ännu hade kommit till Drottningens Crawley, hade lovat att förströ henne. Hon åtog sig att renskriva många av hans brev och ändrade skickligt stavningen i dem, så att den mera överensstämde med nutidens bruk. Hon blev intresserad för allt som rörde egendomen, arrendegårdarna, parken, trädgården och stallen, och hon var ett så angenämt sällskap, att baroneten sällan tog sin förmiddagspromenad utan henne (och barnen naturligtvis), då hon kunde giva honom råd rörande de träd i boskéerna, som borde kvistas, de trädgårdssängar, som borde grävas, den gröda, som borde skäras, och de hästar, som borde gå för vagnen eller plogen. Innan hon hade varit ett år i Drottningens Crawley, hade hon helt och hållet vunnit baronetens förtroende, och konversationen vid middagsbordet, som förut plägade hållas mellan honom och taffeltäckaren Horrocks, fördes nu nästan uteslutande mellan sir Fox och miss Sharp. Hon var nästan husets härskarinna, då mr Crawley var frånvarande, men uppförde sig i sin nya och upphöjda ställning med så mycken klokhet och blygsamhet, att hon icke sårade myndigheterna i köket och stallet, mot vilka hennes sätt var ytterst blygsamt och värdigt. Hon var en fullkomligt olika person mot den stolta, skygga, missnöjda lilla flickan, vilken vi förut känt, och denna förändring i lynne ådagalade stor klokhet, en uppriktig strävan efter förbättring eller åtminstone stort moraliskt mod å hennes sida.

Huruvida det var hjärtat som dikterade det nya system av mildhet och ödmjukhet, som vår Rebecka hade antagit, skall komma att visa sig av hennes senare historia. Ett hycklerisystem, som räcker i hela år, genomföres sällan

128