Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/169

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

person med hennes George? Bland alla sprättarna på operan (och det fanns där sprättar den tiden — sprättar med verkliga operahattar!) fanns ingen som kunde jämföras med honom. Han kunde endast jämföras med en prins i sagan, och ack, hur ädelmodigt var det icke av honom att nedlåta sig till en sådan ringa askunge! Miss Pinkerton skulle sannolikt försökt att stävja denna blinda hängivenhet, ifall hon hade varit Amalias förtrogna, men med föga framgång, det kan ni lita på. En sådan hängivenhet ligger i somliga kvinnors natur och instinkt. Somliga äro skapade att intrigera, andra att älska, och jag hoppas att varje ungkarl, som läser detta, må välja vilkendera av dem som bäst faller honom i smaken.

Under detta överväldigande intryck försummade miss Amalia på det grymmaste sina tolv kära vänner i Chiswick, såsom sådana själviska personer vanligen göra. Hon kunde naturligtvis icke tänka på något annat ämne, och miss Saltire var för kall för att tagas till förtrogen, och icke heller kunde hon förmå sig att öppna sitt hjärta för miss Swartz, den ullhåriga unga arvtagerskan från S:t Kitts. Hon tog lilla Laura hem till sig under ferierna, och min tro är, att hon gjorde henne till sin förtrogna och lovade, att Laura skulle få komma och bo hos henne, då hon blev gift, samt gav Laura en hel hop undervisning rörande kärlekens passion, vilket måste ha varit någonting särdeles nyttigt och nytt för denna lilla person. Ack, jag fruktar tyvärr att miss Amalia var mycket oförståndig.

Vad gjorde väl hennes föräldrar, som icke hindrade hennes hjärta att klappa så häftigt? Gamle Sedley tycktes icke tänka på dylika saker. Han hade på sista tiden blivit mer allvarsam, och hans affärer i City upptogo honom helt och hållet. Mrs Sedley å sin sida hade en så lätt och lugn natur, att hon icke ens var svartsjuk. Mr Josef var borta och låg för ankar hos en irländsk änka i Cheltenham, Amalia fick således sköta sig själv — ack, stundom alldeles för mycket — utan att hon likväl av denna anledning hyste några tvivel eller misstankar,

11. — Thackeray, Världsmarknaden. I.161