VÄRLDSMARKNADEN
kunde äta en enda bit. Den unga personen skar en kyckling med största sirlighet och begärde gräddsåsen med en så bestämd ton, att stackars Briggs, framför vilken denna läckerhet var placerad, ryckte till, slamrade häftigt med såsskeden och därpå åter föll tillbaka i det mest gråtmilda, hysteriska tillstånd.
— Jag tror, att det vore bäst att ge miss Briggs ett glas vin, sade den unga personen till mr Bowls, den tjocke, trygge karlen. Han gjorde så. Briggs fattade det mekaniskt, sväljde innehållet konvulsiviskt, kved en smula och började därefter att fnaska litet med kycklingen på sin tallrik.
— Jag tror att vi nu kunna hjälpa oss själva, sade den unga personen med stor blidhet i sin röst, och inte vidare behöva mr Bowls välvilliga tjänster. Om mr Bowls vill vara god och gå ned, så skola vi ringa när vi behöva er.
Mr Bowls gick följaktligen ned i köket, där han, i för bigående sagt, utgöt sin förtrytelse i de förskräckligaste eder mot den oskyldige betjänten, hans underordnade.
— Det är bedrövligt att ni ska lägga det så hårt på sinnet, miss Briggs! sade den unga damen med en kall och lätt sarkastisk min.
— Min käraste vän är så sjuk och vi… vi… vill inte taga emot mig, snyftade Briggs i ett nytt anfall av sorg.
— Å, hon är inte längre så farligt sjuk! Lugna er, bästa miss Briggs. Hon har bara överlastat sin mage — det är alltsammans. Hon är nu betydligt bättre och ska snart vara alldeles bra igen. Hon är bara litet svag av att hon blivit koppad och av den intagna medicinen. För all del lugna er och drick litet mera vin.
— Men varför, varför får jag inte se henne? snyftade miss Briggs. Ack, Mathilda, Mathilda, är väl detta din vedergällning mot din stackars, stackars Arabella, efter tre och tjugu års ömhet?
— Gråt inte så fasligt, stackars Arabella, sade den andra med ett nästan omärkligt småleende. Hon vill inte taga emot er endast och allenast därför att hon säger att ni inte förstår att sköta henne så väl som jag. Det är
