VÄRLDSMARKNADEN
att beklaga dig. Din vänskap för de rika är ungefär lika uppriktig som det besvarande den röner. Det är penningen du älskar och icke människan, och om Krösus och hans betjänt bytte plats, vet du nog, din fattiga skälm, vilkendera av dem som skulle komma att erhålla din hyllning.
Jag är icke heller säker, huruvida icke, i trots av Rebeckas anspråkslöshet, livliga verksamhet, mildhet och oförtröttade godiynthet, den sluga gamla Londondamen, på vilken dessa vänskapens skatter slösades, under hela tiden hyste en hemlig misstanke mot sin ömma sköterska och vän. Det måste ofta ha runnit miss Crawley i sinnet, att ingen gör någonting för intet. Om hon dömde efter sina egna känslor mot världen, måste hon ha varit ganska väl i stånd att uppskatta världens känslor mot henne själv, och kanske gjorde hon den reflexionen, att det är folks vanliga lott att icke äga några vänner, när de själva icke bry sig om några.
Emellertid var Becky hennes största tröst och trevnad, och hon gav henne ett par nya klänningar och ett gammalt halsband och en schal samt visade henne sin vänskap genom att nedsätta alla sina intima bekanta för sin nya förtrogna (något som obestridligen utgör det allra mest rörande beviset på aktning och tillgivenhet) och tänkte halvt på att göra henne någon stor välgärning i framtiden — kanske att gifta bort henne med Clump, apote— karen, eller att skaffa henne någon förmånlig plats eller, i alla händelser, att skicka henne tillbaka till Drottningens Crawley, då hon icke längre behövde henne och London-säsongen fullständigt hade börjat.
Då miss Crawley var på bättringsvägen och kunde gå ned i salongen, sjöng Becky för henne eller roade henne på annat sätt, och då hon var så pass frisk att hon kunde åka ut, följde Becky med henne. Och under dessa utfärder, vart förmådde väl miss Crawleys godmodighet och vänskap henne att bege sig, om icke till Russell Square, Bloomsbury och John Sedleys hus.
Dessförinnan hade, såsom ni väl kan föreställa er,