WILLIAM M. THACKERAY
sin följeslagerska, och mötte följande dagen sin trogne vän "på det vanliga stället". Hon hade under natten tänkt ytterligare på saken och meddelade Rawdon resultatet av sina överläggningar och beslut. Han höll naturligtvis med om allting, var fullt övertygad att allt var rätt och riktigt, att det hon föreslog var det bästa och att miss Crawley efter någon tid ofelbart skulle ge med sig. Om Rebeckas åsikter och beslut hade utfallit i en totalt motsatt riktning, skulle han lika ovillkorligt ha rättat sig efter dem.
— Du har tillräckligt med huvud för oss båda, Becky, sade han, och du hjälper oss nog ur den här knipan. Jag har aldrig sett din make, och ändå har jag i mina dar råkat tillsammans med åtskilliga klippare. Och med denna enkla trosbekännelse lämnade henne den förälskade dragonen för att utföra sin andel av den plan, hon hade uppgjort för dem båda.
Denna plan bestod helt enkelt i att i Brompton eller i närheten av kasernen hyra en tyst och stilla möblerad lägenhet åt ryttmästare Crawley med fru. Ty Rebecka hade beslutit att fly och hade, enligt vår tanke, gjort ganska klokt däri. Rawdon var förtjust över detta hennes beslut och hade redan i flera veckor oupphörligt bett henne att taga detta steg. Han galopperade nu med kärlekens hela iver och häftighet bort för att hyra den ifrågavarande lägenheten och gick med en sådan beredvillighet in på att betala två guinéer i veckan, att värdinnan ångrade, att hon hade begärt så litet. Han rekvirerade därefter ett piano och ett helt orangeri med blommor jämte en hel hop goda saker. Vad schalar och glacéhandskar och silkesstrumpor och franska guldur och armband och parfymer angår, så köpte han sådana med kärlekens och en oinskränkt kredits slöseri. Och sedan han hade lättat sitt sinne medelst detta utbrott av frikostighet, gick han helt nervöst och åt middag på klubben och väntade på att hans livs stora ögonblick skulle inträffa.
Den föregående dagens händelser, Rebeckas beundrans-
218
