VÄRLDSMARKNADEN
mående lekamen) och ett allmänt fnissande uppstod i rummet.
— Sök inte att nedsätta värdet på det här numret, mr Moss, sade auktionisten. Låt herrskapet närmare betrakta det. Det är ett äkta konstverk — det präktiga djurets hållning är riktigt naturlig; herrn i nankinströjan med bössan i hand rider ut på jakt; på avstånd synes ett fikonträd och en pagod, högst sannolikt tagna efter naturen från något intressant ställe i våra ryktbara österländska besittningar. Hur mycket bjuds för det här numret? Se så, go herrar, bjud någonting och låt mig inte stå här och vänta hela dagen!
Någon bjöd fem shillings, varvid herrn med det militäriska utseendet såg bort mot det håll, varifrån detta lysande anbud hade kommit, och där såg han nu en annan officer med en ung dam vid sin arm, vilka båda tycktes vara mycket roade av scenen och åt vilka tavlan slutligen slogs bort för en halv guiné. Han vid bordet såg ännu mera överraskad och förvirrad ut, då han fick se det nämnda paret, och hans huvud sjönk ned i spännhalsduken, och han vände dem ryggen liksom för att helt och hållet undvika dem.
Det är icke vår mening att omnämna de övriga artiklar, vilka mr Hammerdown hade den äran att denna dag utbjuda till allmän tävlan; endast vid en enda måste vi ännu uppehålla oss, och denna bestod av ett litet taffelpiano, som kom ned från husets övre regioner (det stora, eleganta salongspianot hade förut blivit sålt.) Den unga damen prövade det med en snabb och skicklig hand (varvid officeren åter rodnade och ryckte till), och då dess tur kom, började hennes agent att bjuda på det.
Men här uppstod en tävlan. Den hebreiske adjutanten i den vid bordet sittande officerens tjänst började att bjuda mot den hebreiske herre som användes av elefantköparen, och de båda köparna uppmuntrades högeligen av mr Hammerdown.
Då tävlingen hade räckt någon tid, avstodo slutligen elefantköparen och damen från tävlingen, och klubban föll,
