VÄRLDSMARKNADEN
NITTONDE KAPITLET.
Miss Crawley i sjukrummet.
Vi ha sett hur mrs Firkin, kammarpigan, så snart någon händelse av vikt inom den Crawleyska familjen kom till hennes kunskap, ansåg sig böra meddela den åt mrs Bute Crawley i prästgården, och vi ha även förut omnämnt, hur särdeles vänlig och uppmärksam denna godhjärtade dam var mot miss Crawleys förtrogna tjänarinna. Hon hade ävenledes varit en nådig vän åt miss Briggs, sällskapsdamen, och försäkrat sig om den senares välvilja genom en mängd av dessa uppmärksamheter och löften, som kosta så föga att giva, men likväl äro så värderika och behagliga för den som mottager dem. Varje god ekonom och husfader måste veta hur billiga, men detta oaktat hur angenäma dylika vänskapsbetygelser äro och vilken välsmak de giva den allra enklaste rätt i livet. Jag undrar just vad det var för ett enfaldigt nöt som sade, att "vackra ord göra inte kålen fet"? Halvparten av all kål i samhället stuvas och anrättas utan någon sås. Liksom den odödlige Alexis Soyer kan för några öre laga en mera välsmakande soppa än en okunnig köksa kan koka ihop av flera skålpund grönsaker och kött, så kan en skicklig artist få några enkla och behagliga fraser att uträtta mera än en stympare är i stånd att åstadkomma medelst en hel massa substantiella välgärningar. Ja, vi veta, att den substantiella födan ofta skadar svaga magar, varemot de allra flesta smälta hur många vackra ord som helst och ständigt längta efter mera av samma slag. Mrs Bute hade så ofta förklarat för Briggs och Firkin, hur mycket hon värderade och höll av dem och vad hon skulle göra för
