VÄRLDSMARKNADEN
att han gjorde en förskräcklig uppoffring genom att gifta sig med denna unga varelse.
Medan hon och Osborne hade sitt förtjusande mellan fyra ögon där uppe, samtalade mrs Sedley och kapten Dobbin där nere om sakernas ställning och det unga parets framtida utsikter. Mrs Sedley, vilken såsom en äkta kvinna hade fört de båda älskande tillsammans och lämnat dem i varandras armar, var av den åsikten, att ingen makt på jorden skulle kunna förmå mr Sedley att samtycka till giftermålet mellan hans dotter och sonen till en man, som hade behandlat honom på ett så skamligt, så gement, så oförsvarligt sätt. Och så berättade hon en lång historia om lyckligare dagar och deras forna glans, medan Osborne ännu levde högst tarvligt vid New Road och hans hustru var bra glad att få mottaga några av Josefs småbarnssaker, vilka mrs Sedley gav henne, då en av Osbornes egna barn föddes. Denne mans nedriga otacksamhet hade krossat hennes makes hjärta, därom var hon fullt övertygad, och vad det där giftermålet angick, skulle han aldrig, aldrig, aldrig samtycka därtill.
— De måste rymma bort tillsammans, sade Dobbin skrattande, och följa ryttmästare Rawdon Crawleys och miss Amalias vän, den lilla guvernantens exempel.
Nej, var det möjligt? Nå, hon hade då aldrig hört maken! Mrs Sedley var riktigt uppskakad av denna nyhet. Hon önskade att Blenkinsop vore där för att höra den, ty Blenkinsop hade alltid misstrott miss Sharp. Tänk hur lyckligt Josef hade räddat sig! och så beskrev hon den redan kända kurtisen mellan Rebecka och skatteindrivaren i Boggley Wollah.
Det var emellertid icke så mycket mr Sedleys vrede som Dobbin fruktade, som icke mera den andre faderns, och han medgav att han var i hög grad tveksam och orolig rörande det uppförande, som den gamle, svartmuskige tyrannen till talghandlare där borta vid Russell Square skulle komma att iakttaga. Dobbin trodde sig veta, att han på det bestämdaste hade förbjudit det ifrågavarande partiet. Han visste, vilken bistert beslutsam
