Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/331

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

innehållande klassiska verk i starka förgyllda band. Det hände aldrig att han under årets lopp tog ned en enda av dessa volymer från hyllan, men detta oaktat fanns det ingen medlem av familjen som för sitt liv vågade vidröra en enda av böckerna, med undantag av de sällsynta söndagsaftnar, då det icke var främmande till middagen, då den stora i rött inbundna bibeln och bönboken togos ned från det hörn, där de stodo bredvid adelskalendern, och mr Osborne, sedan tjänstfolket blivit ringt upp i matsalen, läste därur för sin familj med hög, knarrande, självkär stämma. Ingen medlem av hushållet, vare sig barn eller tjänare, trädde någonsin in i detta rum utan en viss bävan. Här kontrollerade han hushållerskans räkningar och genomgick den bok, som taffeltäckaren höll över källarens innehåll. Härifrån kunde han över den med ren sand beströdda gården se den bakre ingången till stallen, varmed en av hans ringklockor stod i gemenskap, och på denna gård trädde kusken från sin byggnad ut som på en fängelsegård, och mr Osborne svor åt honom från fönstret i arbetsrummet. Fyra gånger om året trädde miss Wirt in i detta rum för att lyfta sitt kvartal, och likaledes hans döttrar för att kvartaliter lyfta sina nålpengar. George hade som gosse mången gång fått stryk i detta rum, medan hans mor satt förtvivlad ute i trappan och lyssnade till rappen av rottingen. Pojken hördes nästan aldrig gråta under bestraffningen, och den stackars modern plägade smeka och kyssa honom i hemlighet och ge honom pengar att trösta sig med, då han kom ut.

Där satt en familjetavla över kaminen, som hade flyttats dit efter mrs Osbornes död; George satt på en liten klippare, och den äldre systern höll en blomsterbukett upp emot honom, medan den yngre höll sin mamma i hand, och alla hade de röda kinder och stora röda munnar och logo enfaldigt åt varandra enligt det antagna familjeporträttmaneret. Modern låg nu under mullen, för länge sedan förgäten — medan systrarna och brodern hade hundra olika egna intressen och vandrade var sin väg,

323