Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/355

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

— Varför skola vi just behöva betala den? sade damen, som hade ett svar på allting.

Genom Rawdons betjänt, som ännu underhöll en liten bekantskap med de manliga medlemmarna av miss Crawleys tjänstfolk och hade fått order att bjuda kusken på en snaps var gång han sammanträffade med honom, voro gamla miss Crawleys rörelser så tämligen kända av vårt unga par, och Rebecka kom snart på den lyckliga tanken att bli illamående och påkalla samma apotekare, som skötte den gamla damen, så att deras kunskap om ställningar och förhållanden var tämligen fullständig. Icke heller var miss Briggs, ehuru tvungen att antaga en fientlig hållning, inom sig ovänligt stämd mot Rawdon och hans hustru. Hon hade av naturen ett milt och försonligt lynne, och som anledningen till hennes svartsjuka nu var undanröjd, hade även hennes ovilja mot Rebecka försvunnit, och hon erinrade sig denna senares oföränderliga vänlighet och godlynthet — och härtill kom ännu ytterligare, att både hon och mrs Firkin och hela miss Crawleys hushåll i hemlighet suckade under den segrande mrs Butes tyranni.

Såsom det ofta händer, drev denna goda, men befallande dam sina fördelar för långt och fullföljde sina framgångar utan någon skonsamhet. Hon hade under loppet av några få veckor bragt sin sjukling till ett sådant tillstånd av hjälplös undergivenhet, att den arma själen obetingat lydde sin svägerskas order och icke ens vågade beklaga sig över sitt slaveri för Briggs och Firkin. Mrs Bute utmätte med oemotståndlig noggrannhet de vinrationer, vilka miss Crawley tilläts att dagligen intaga, till stor förtret för Firkin och taffeltäckaren, vilka funno sig berövade till och med uppsikten över sherrybuteljen. Likaså portionerade hon ut hennes kalvbräss, kyckling och geléer och bestämde i vilken ordning hon skulle förtära dem. Kväll, morgon och middag kom hon med de avskyvärda drycker, doktorn hade ordinerat, och fick sin patient att svälja dem med en så rörande lydnad, att Firkin sade, att hennes stackars matmor tog sina läke-

347