Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/367

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

TJUGUSJÄTTE KAPITLET.
Mellan London och Chatam.

Då vår vän George lämnade Brighton, tog han, såsom det anstod en person av rang och elegans, den där reste i en kalesch med spann, in på ett ståtligt hotell vid Cavendish Square, där en sträcka av präktiga rum och ett elegant dukat bord, omgivet av ett halvt dussin svartklädda och tysta kypare, stodo färdiga att mottaga den unge herrn och hans unga fru. George spelade med en furstlig min värd för Josef och Dobbin, och Amalia presiderade för första gången och med ytterlig blyghet och skygghet vid vad George kallade hennes eget bord. George gjorde grimaser åt vinet och toppred kyparna med förnäm värdighet, och Josef sörplade med utomordentlig tillfredsställelse i sig sköldpaddsoppan. Dobbin lade för den åt honom, ty frun i huset, framför vilken terrinen var placerad, var så okunnig om dess innehåll, att hon höll på att servera mr Sedley soppan, utan att bestå honom varken calipash eller calipee.[1]

Glansen av festen och i de rum där den gavs oroade mr Dobbin, som efter middagen gjorde invändningar däremot, medan Josef satt och tog sig en lur i en stor länstol. Men det var förgäves som han protesterade mot det orimliga i att festa på en sköldpaddsoppa och en champagne, som kunde vara passande för en ärkebiskop.

— Jag har alltid varit van att resa som en gentleman, sade George, och förbanna mig ska inte även min hustru resa som en lady. Och så länge det finns mynt i pungen,

  1. Då sköldpaddans kött serveras i sitt eget skal, kallas det kött, som sitter vid ryggskölden, calipash, det åter vid bukskölden calipee. Ö. a.
359