Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/388

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

med snören besatt överrock, vita byxor samt en släpmössa försedd med en prydlig guldrand. Som han hade sin vagn med sig och i förtroende underrättade envar ombord att han skulle förena sig med hertigens av Wellington armé, tog mången honom för en viktig person, en generalkommissarie eller allra minst en regeringskurir.

Han led betydligt på resan, under vilken damerna likaledes lågo till sängs, men Amalia kvicknade till liv igen, då paketbåten kom i sikte av Ostende och av transportfartygen, som förde hennes regemente, vilka seglade in i hamnen ungefär samtidigt med "Den sköna Rosen". Josef begav sig i ett ömkligt tillstånd till ett hotell, medan Dobbin eskorterade damerna och därefter sysselsatte sig med att befria Josefs ekipage och packning från skeppet och tullen, ty mr Josef var för närvarande utan tjänare, emedan Osbornes och hans egen förklemade betjänt hade konspirerat tillsammans i Chatam och helt tvärt nekat att segla över havet. Denna revolt, som kom helt plötsligt och på den allra sista dagen, skrämde Josef till den grad, att han var på vippen att avstå från expeditionen, men som kapten Dobbin duktigt grälade på och skrattade åt honom, och hans mustascher redan hade växt ut, fann han slutligen för gott att resa. I stället för den väluppfostrade och välfödde Londonbetjänten, som endast kunde tala engelska, skaffade Dobbin Josef en svartmuskig liten belgisk tjänare, som icke kunde tala något språk alls, men som genom sitt beställsamma sätt och genom att oupphörligt kalla mr Sedley "mylord" snart förvärvade sig denne herres ynnest. Tiderna ha nu förändrat sig i Ostende: av de engelsmän, som begiva sig dit, se högst få ut som lorder eller uppföra sig såsom medlemmar av vår ärftliga aristokrati. De tyckas till största delen vara sluskiga till sitt yttre, bära smutsigt linne, vara älskare av biljard och konjak och cigarrer och sämre näringsställen.

Denna flacka, blomstrande och välmående trakt kunde aldrig ha sett mera rik och välmående ut än i början av sommaren 1815, då dess gröna fält och stillsamma städer

380