Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/389

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

livades av otaliga rödrockar; då dess breda chausséer svärmade av lysande engelska ekipager; då dess stora kanalbåtar, där de gledo förbi rika ängar och intagande gamla byar och herrgårdar, liggande bland gamla träd, allasammans voro fyllda med välmående engelska resande; då soldaten, som drack på bykrogen, icke endast drack, utan även betalte vad han förtärde, och den i den flandriska bondstugan inkvarterade högländaren vaggade lillan, medan Jean och Jeanette voro ute för att bärga sitt hö. Allt såg så präktigt och harmlöst ut som en Revy i Hyde Park. Men under tiden beredde Napoleon, dold bakom sitt förhänge av gränsfästningar, det anfall, som skulle driva alla dessa ordentliga människor i en virvel av raseri och blod och komma så många av dem att bita i gräset.

Envar hyste en så fullkomlig tillit till sin anförare (ty det lugna förtroende hertigen av Wellington hade ingivit hela engelska nationen, var lika starkt som den mera vilda hänförelse, varmed fransmännen en tid betraktade Napoleon); landet tycktes vara i ett så fullkomligt tillstånd av tryggt försvar, och hjälpen, om sådan behövdes, så nära till hands och så överväldigande, att oro var nästan okänd, och att våra resande, av vilka två helt naturligt voro av ett tämligen lättskrämt slag, kände sig fullkomligt trygga, liksom alla de andra mångfaldiga engelska turisterna. Det ryktbara regemente, av vars officerare vi redan gjort bekantskap med så många, fördes i kanalbåtar till Brügge och Gent för att därifrån marschera till Brüssel. Josef följde damerna i de offentliga båtarna, vilka alla gamla resande i Flandern måste erinra sig i anledning av den lyx och bekvämlighet de erbjödo. Så utomordentliga voro både maten och drycken ombord på dessa långsamma, men bekvämliga fartyg, att man har anekdoter om en engelsk resande, som kom till Belgien på en vecka och färdades på en av dessa båtar och blivit så förtjust i kosten därstädes, att han oupphörligt for fram och tillbaka från Gent och Brügge, till dess järnvägarna uppfunnos, då han dränkte sig under

381