Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/391

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

regementets gunstling, emedan han frikostigt trakterade de unga officerarna och roade dem med sina militäriska miner och fasoner. Och som det är ett välbekant regemente inom armén, som marscherar med en get i spetsen för kolonnen, medan ett annat ledes av ett rådjur, sade George i anledning av sin svåger, att hans regemente marscherade med en elefant.

Sedan Amalia hade blivit presenterad för regementet, började George att känna sig tämligen skamflat över några av det sällskap, inom vilket han hade varit tvungen att införa henne, och hade, efter vad han berättade Dobbin (till vilken tillfredsställelse för denne senare behöver icke sägas), beslutit att snart skaffa sig transport till något bättre regemente och befria sin hustru från de där ohyggligt simpla fruntimren. Men den simpelhet, som ligger i att blygas över sitt umgänge, är mycket mera vanlig bland män än kvinnor (naturligtvis med undantag av mycket fina och förnäma damer), och mrs Amalia, som var en naturlig och okonstlad varelse, hyste alls icke denna falska blygsel, som hennes man inbillade sig vara finkänslighet å hans sida. Så till exempel hade mrs O'Dowd en tuppfjäder i sin hatt och ett mycket stort repeterur på magen, vilket hon vid alla möjliga tillfällen lät slå, och dessa prydnader tillika med andra yttre egenheter hos majorskan vållade kapten Osborne outsägliga kval, då hans hustru och majorskan kommo i beröring med varandra, varemot Amalia endast kände sig road av den hedervärda damens excentriciteter och icke på minsta sätt skämdes för hennes sällskap.

Medan de gjorde den resa, vilken nästan varje engelsman av medelklassen sedan dess har gjort, kunde det möjligen ha funnits ett mera instruktivt, men knappast mera underhållande sällskap än mrs O'Dowd.

— Tala inte med mig om kanalbåtarna, min söta vän, sade hon. Ni skulle se kanalbåtarna mellan Dublin och Ballinasloe. Se det kan kallas för en snabb resa, och vilken präktig boskap sedan! Min far fick guldmedaljen (och hans excellens åt själv en bit av den och sade, att

383