WILLIAM M. THACKERAY
han aldrig hade smakat någonting mera mört) för en fyra års kviga, vars make man aldrig sett här i landet. Och Josef medgav med en suck, att vad det beträffade att få en riktigt god oxstek, så fanns det icke något land likt England.
— Med undantag av Irland, varifrån all er bästa mat kommer, inföll majorskan, som i sin patriotiska iver alltid anställde jämförelser, som utföllo till hennes lands fördel. Tanken på att jämföra marknaden i Brügge med den i Dublin väckte hos henne det djupaste förakt och det bittraste åtlöje.
Staden var full av engelsk militär då de färdades igenom den; engelska signalhorn väckte dem på morgonen, och på kvällen gingo de till sängs vid ljudet av engelska trummor och pipor. Hela landet och hela Europa var i vapen, och en av historiens viktigaste händelser stod för dörren, men den hederliga Peggy O'Dowd, vilken saken rörde likaväl som någon annan, fortfor att prata om Ballinasloe och hästarna i stallen på Glenmalony och om det röda vin, de drucko på detta herresäte; och Josef Sedley interfolierade med anmärkningar om den curry och ris man åt i Dumdum, och Amalia tänkte på sin man och hur hon bäst skulle kunna visa sin kärlek för honom, som om dessa varit världens viktigaste ämnen.
De som älska att lägga historien å sido och spekulera över vad som möjligen kunde ha hänt i världen, utan detta sammanträffande av olyckliga omständigheter (ett särdeles roligt, fyndigt och gagneligt slags spekulation), ha utan tvivel ofta tänkt för sig själva, vilken särdeles olämplig tid Napoleon valde för att återkomma från Elba och släppa sina örnar lösa från San Juanviken till Nôtre Dame. Historieskrivarna på vår sida berätta oss, att alla de allierade makternas arméer genom försynens skickelse stodo på krigsfot, färdiga att genast kasta sig över den från Elba förrymde kejsaren. De i Wien församlade höga ränkmakarna, som yxade till Europas konungariken efter sin egen vishet, hade sådana anled-
384
