Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/394

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

hennes smekmånad slutade, en så glad och lycklig liten brud, som man gärna kunde tänka sig.

Varenda dag under denna lyckliga tid erbjöd någon ny förlustelse åt samtliga parterna. Där var en kyrka att bese eller ett tavelgalleri — och så var där en promenad eller en opera. Regementenas musikkårer spelade alla timmar på dagen. Englands förnämaste herrskaper vandrade i parken — och där var en ständig militärisk fest. George, som varenda afton tog sin hustru ut med sig till någon ny utflykt eller festlig tillställning, var som vanligt helt belåten med sig själv och svor på, att han började att bli riktigt huslig. En utflykt eller festlig tillställning tillsammans med honom! Var icke detta tillräckligt för att få hennes lilla hjärta att klappa av fröjd? Hennes brev hem till modern voro vid denna tid fulla av förtjusning och tacksamhet. Hennes man bad henne köpa spetsar och vackra toaletter och juveler och allt slags grannlåt. Å, han var den snällaste, bäste och mest ädelmodige och storsinte av alla män i hela världen!

Åsynen av den stora samling av lorder och förnäma damer och fashionabla personer, som fyllde staden och visade sig på alla offentliga ställen, fyllde Georges äkta engelska själ med en innerlig förtjusning. De bortkastade denna lyckliga stelhet och arrogans i sättet, som stundom utmärker de stora och förnäma därhemma i landet, och nedläto sig att beblanda sig med de övriga av det sällskap, som de mötte på de offentliga samlingsplatserna. En afton på en bal, som gavs av generalen vid den division Georges regemente tillhörde, hade han den äran att dansa med lady Blanche Thistlewood, lord Bareacres dotter; han sprang helt beskäftigt efter glace och förfriskningar åt de två förnäma damerna; han knuffades och skuffades för att säga till om lady Bareacres vagn, och han skröt och skrävlade vid sin hemkomst om grevinnan på ett sätt, som hans egen far icke kunde ha överträffat. Han gjorde damerna sin uppvaktning den följande dagen; han red vid deras sida i parken; han bjöd deras sällskap på en stor middag hos en restaurant och var alldeles vild av

386