Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/396

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

mylord, då de bröto upp, bad att få se räkningen och förklarade, att det var "en satans dålig middag och satans dyr". Men ehuru Amalia berättade alla dessa historier och skrev hem rörande hennes gästers ohövlighet och sin egen förlägenhet, var gamla mrs Sedley detta oaktat mäkta förtjust och talade om Amalias vän, grevinnan av Bareacres, med så mycket nit och iver, att nyheten om huruledes hans son omgicks med grevar och grevinnor även nådde gamle Osbornes öron i City.

De som känna den nuvarande generallöjtnanten sir George Tufto, kommendör av Bathorden, och sett honom, såsom de de flesta dagar under säsongen äro i tillfälle till, stoppad och snörd, struttande nedåt Pall Mall med en uppstyltad gång på sina högklackade lackerade stövlar, kastande sidoblickar in under de förbigående damernas hattar, eller ridande på en ståtlig fux och sneglande och blängande kärligt in i kalescherna i parken — de, säger jag, som känna den nuvarande sir George Tufto, skulle knappast kunna känna igen den käcke officeren från spanska fälttåget och striden vid Waterloo. Han bär nu ett tjockt knollrigt hår och svarta ögonbryn, och hans polisonger äro av den mörkaste purpur. År 1815 var han däremot ljushårig och skallig och mera satt till sin kropp och sina lemmar, vilka senare i synnerhet skrumpnat på den sista tiden. Då han var ungefär sjuttio år gammal (han är nu nära åttio) blev hans hår, som var mycket tunt och alldeles vitt, helt plötsligt tjockt och brunt och knollrigt, och hans polisonger och ögonbryn fingo sin nuvarande färg. Elaka människor påstå, att hans bröst är idel vadd, och att hans hår, eftersom det aldrig växer, är en peruk. Tom Tufto påstår, att mademoiselle de Jaisey vid franska teatern ryckte av hans farfars hår i foajén; men Tom är allmänt känd för att vara avundsjuk och ha en elak tunga, och generalens peruk har ingenting att göra med vår berättelse.

En dag, då några av våra vänner vid vårt regemente gingo och flanerade på blomstertorget i Brüssel, sedan de hade varit och besett stadshuset, vilket fru majorskan

388