Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/417

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

TRETTIONDE KAPITLET.
Skilsmässan.

Vi göra icke anspråk på att bliva räknade bland militära novellister. Vår plats är bland de icke stridande. Då däcken blivit klarerade till aktion, gå vi ned och vänta helt stilla och beskedligt. Vi skulle endast vara i vägen för de manövrer, som de raska karlarna utföra där uppe. Vi skola icke följa med vårt regemente längre än till stadsporten och, sedan vi lämnat major O'Dowd åt hans plikt, gå tillbaka till majorskan och damerna och trossen.

Nu hade majoren och hans hustru, som icke blivit bjudna till den bal, på vilken i vårt sista kapitel andra av våra vänner figurerade, haft vida mera tid att taga sig en hälsosam vila i sin säng, än som hade kommit på deras lott, vilka hade velat roa sig likaväl som göra sin plikt.

— Min tro, min kära Peggy, är den, sade majoren, i det han stilla och beskedligt drog nattmössan över sina öron, att en sådan bal kommer att dansas om en dag eller par, att några av dem aldrig ha sett eller hört dess make, och han var vida mera belåten över att lugnt få krypa till kojs efter intagandet av några små trevliga glas, än att vara med om något annat slags nöje. Peggy för sin del skulle bra gärna ha velat visa sin turban och sin paradisfågel på balen, såframt icke hennes man hade meddelat henne underrättelsen om den stundande striden, vilken gjorde henne helt allvarsamt stämd.

— Jag skulle bra gärna vilja att du väckte mig en halvtimme innan reveljen går, sade majoren till sin hustru. Ropa på mig klockan halv tre, min vän, och laga att mina

409