Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/43

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

Han innehade en civil tjänst hos Ostindiska kompaniet, och vid den tid, om vilken vi skriva, stod han i den Bengaliska avdelningen av Ostindiska kalendern upptagen såsom skatteindrivare i Boggle Wollah, en hedrande och inbringande befattning, såsom var man vet — och för att veta till vilka högre platser Josef steg hänvisas läsaren till samma arbete.

Boggley Wollah är beläget i en vacker, enslig, träskartad, buskrik trakt, ryktbar för sin beckasinjakt och där man icke sällan kan få upp en tiger. Ramgunge, där en fredsdomare residerar, ligger endast på fyrtio mils avstånd, och det finnes en kavalleristation vid pass trettio mil längre bort, enligt vad Josef själv berättade i ett brev till sina föräldrar, då han tog sin plats i besittning. Han hade levat vid pass åtta år av sitt liv alldeles allena på detta förtjusande ställe, där han knappast såg en kristen människa, utom två gånger om året, då truppavdelningen anlände för att hämta de upptagna skatterna och föra dem till Calcutta.

Till all lycka fick han vid denna tid en leveråkomma, för vars botande han återvände till Europa och som var honom en källa till stor tröst och trevnad i hans fosterland. Han bodde icke hos sin familj medan han var i London, utan hyrde enskilda rum såsom en glad ungkarl. Innan han reste till Indien, var han för ung för att deltaga i en världsmans behagliga nöjen, och vid sin återkomst kastade han sig in i dem med nit och iver. Han körde sina hästar i parken, han åt middag på de fashionabla värdshusen (den orientaliska klubben var nämligen då ännu icke inrättad), han besökte teatrarna, såsom det den tiden var på modet att göra eller visade sig på operan, omsorgsfullt klädd i tätt åtsittande benkläder och trekantig hatt.

Vid sin återkomst till Indien och alltjämt efteråt brukade han med stor entusiasm tala om denna period av sin tillvaro och låta förstå, att han och Brummel voro de förnämsta sprättarna på den tiden. Men han var lika ensam här som i sin buskskog vid Boggley Wollah. Han

35