Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/455

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

fransmännen! — vagnen och diamanterna, menar jag; inte damen!

Hon meddelade denna underrättelse åt värden, tjänstfolket, gästerna och alla dem som strövade omkring på gården. Lady Bareacres skulle velat skjuta henne från sitt vagnsfönster.

Det var medan Rebecka sålunda njöt av sin fiendes förödmjukelse, som hon fick sikte på Josef, som kom direkt fram emot henne i samma ögonblick han fick se henne. Detta förvandlade, skrämda, feta ansikte berättade tydligt nog sin historia. Även han önskade att fly och var på utkik efter medel därtill.

Han ska köpa hästarna! tänkte Rebecka.

Josef kom fram till sin vän och gjorde samma fråga, som han hade gjort väl hundra gånger under den sista timmen. Visste hon var man skulle kunna få några hästar?

— Hur, ämnar ni fly? sade Rebecka skrattande. Jag tänkte att ni skulle bli samtliga damernas försvarare, mr Sedley.

— Jag — jag hör inte till krigarståndet, flämtade han.

— Och Amalia? — Vem ska beskydda er stackars lilla syster? frågade Rebecka. Ni måtte väl aldrig tänka överge henne?

— Vad kan jag väl vara henne till för nytta, ifall — ifall fienden kommer? svarade Josef. De skola skona fruntimren, men min betjänt berättar mig, att de svurit att inte ge pardon åt männen — de gemena, fega uslingarna!

— Å, det är förfärligt! utropade Rebecka, som i tysthet njöt betydligt av hans förskräckelse.

— För övrigt ämnar jag inte överge henne, förklarade Josef. Det finns en plats åt henne i min vagn och en för er också, min bästa mrs Crawley, ifall ni vill följa med — och ifall vi kunna anskaffa hästar, tillade han med en suck.

— Jag har två att sälja, sade Rebecka.


447