Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/463

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

en sådan som hon sörjer och ängslas — för en enfaldig narr — en löjlig sprätt — och som inte frågar efter henne. Då är min stackars gode Rawdon värd tio gånger så mycket. Och så började hon att tänka på vad hon skulle göra, om någonting hände den stackars gode Rawdon, och på vilken lycka det var att han hade lämnat kvar sina hästar.

Under loppet av denna dag tänkte mrs Crawley, som icke utan förtrytelse hade sett det Bareacreska sällskapet fara sin väg, på det försiktighetsmått grevinnan hade vidtagit och företog en liten sömnad för egen räkning, i det hon sydde in i sina kläder största delen av sina nipper, växlar och sedlar, och var nu, sedan denna åtgärd blivit vidtagen, beredd på alla möjliga händelser — på att fly, ifall hon ansåge detta lämpligt, eller på att stanna och välkomna segraren, vare sig denne vore engelsman eller fransman. Och jag är icke säker, huruvida hon icke denna natt drömde om att hon blev en hertiginna och fru marskalkinna, medan Rawdon, insvept i sin kappa och bivackerande i regnet, av alla sina krafter tänkte på den lilla hustru han hade lämnat efter sig.

Den följande dagen var en söndag, och fru majorskan O'Dowd hade den tillfredsställelsen att se sina båda patienter upplivade till kropp och själ genom den lilla sömn de hade njutit under natten. Själv hade hon sovit i en stor länstol i Amalias rum, färdig att passa upp på sin stackars vän eller på fänriken, vilkendera av dem som behövde hennes hjälp. Då morgonen inträdde, gick denna raska kvinna tillbaka till det hus där hon och majoren voro inkvarterade och gjorde här en utsökt och lysande toalett, sådan som dagen fordrade. Och det var ganska möjligt att, medan hon var allena i det rum, som hennes man hade bebott, och där hans nattmössa ännu låg på huvudkudden och hans käpp stod i vrån, en bön uppsändes till himmeln för den tappre officeren Michael O'Dowds räddning.

Då hon kom tillbaka, förde hon med sig sin bönbok och sin onkel domprostens berömda predikosamling, i vilken

455