VÄRLDSMARKNADEN
vända till damerna, för vilka den unge mannen ständigt hyste stor förskräckelse, övergav honom hans trevliga öppenhet och hans vanliga buttra blyghet inträdde åter, varför han också under aftonens lopp inskränkte sig till att säga ja eller nej, blänga på lady Jane och spilla ut en kopp kaffe på mattan.
Om han icke talade, gäspade han däremot så mycket kraftigare, och hans närvaro utövade ett visst tryckande inflytande på det lilla sällskapet, ty miss Crawley och lady Jane vid sin piket och miss Briggs vid sitt arbete kände, att hans ögon stodo fästa på dem med en rusigt stirrande blick, som gjorde dem allt annat än behagligt stämda.
— Han tycks vara en tyst, tafatt och blyg gosse, sade miss Crawley till mr Fox.
— Han är mera meddelsam i karlsällskap, än då han är tillsammans med damer, svarade diplomaten torrt, kanske något förtretad över att portvinet icke fick James att tala mera.
Den tidigare delen av den följande morgonen tillbragte unge James med att skriva hem till sin mor en särdeles blomstrande beskrivning på det sätt, varpå han hade blivit mottagen av miss Crawley. Men, ack, han anade föga vilka olyckor dagen skulle medföra åt honom och hur kort hans gunstlingsvälde skulle komma att räcka. En omständighet, som James hade förgätit, hade tilldragit sig i det värdshus, där han hade tagit in på aftonen, innan han flyttade till sin tants hus. Denna omständighet var ingen annan än den, att James, som alltid var frikostigt sinnad och särdeles gästvänlig i synnerhet då han tagit sig ett par glas för mycket, hade under aftonens lopp trakterat de båda boxarna och deras vänner, så att icke mindre än aderton glas genever och vatten stodo upptagna på mr James Crawleys räkning. Det var icke den summa som detta kostade, utan brännvinskvantiteten som på ett obehagligt sätt talade mot stackars James, då hans tants taffeltäckare, mr Bowls, på sin matmors tillsägelse begav sig åstad för att betala den unge herrns
