VÄRLDSMARKNADEN
FJÄRDE KAPITLET.
Den gröna silkesbörsen.
Stackars Josefs skräck räckte i två eller tre dagar, under vilken tid han icke visade sig i fädernehuset och varunder miss Rebecka aldrig ens nämnde hans namn. Hon var idel aktningsfull tacksamhet mot mrs Sedley, över all beskrivning förtjust i i basarerna och alldeles yr i huvudet av beundran över teatern, dit den godhjärtade frun förde henne. En dag, då Amalia hade huvudvärk och icke kunde begiva sig till ett lustparti, till vilket de unga damerna voro bjudna, kunde ingenting förmå hennes vän att begiva sig dit utan henne.
— Hur! Jag skulle lämna dig, som visat den stackars fader- och moderlösa flickan för första gången i hennes liv vad lycka och kärlek är! — nej, aldrig! och de gröna ögonen sågo upp mot himmeln och fylldes av tårar, och mrs Sedley kunde icke annat än medgiva, att hennes dotters vän hade ett ömt och förträffligt hjärta.
Vad mr Sedleys skämt och gyckel beträffar, så skrattade Rebecka åt dem med en hjärtlighet och ihärdighet, som icke litet behagade och mildrade denne godlynte herre. Icke heller var det endast hos familjens chefer, hos vilka miss Sharp fann nåd. Hon intresserade hushållerskan, mrs Blenkinsop, genom att visa det livligaste deltagande för hallonsyltningen, vilken operation just nu försiggick i den nämnda damens rum; hon envisades att kalla Sambo "sir" och "mr Sambo" till denne värde tjänares förtjusning, och hon bad kammarjungfrun om ursäkt för att hon besvärade henne, varje gång hon tog sig friheten att ringa på henne, och detta med en sådan mildhet och ödmjukhet, att hon var nästan lika mycket omtyckt av tjänarna som av herrskapet.
