WILLIAM M. THACKERAY
ehuru hon inte dansar, är denna blonda, intagande varelse omgiven av männens hyllning och ser dubbelt så intressant och söt ut nu, då hon snart skall bli mor. Den mest hårdhjärtade människa i världen skulle inte kunna återhålla sina tårar, då hon talar om er, sin beskyddarinna och sin mor. Hur hon älskar er — och hur vi alla älska vår beundrade och vördade miss Crawley!"
Det är att befara, att detta den förnäma parisiska damens brev för ingen del bidrog att befrämja mrs Rawdon Crawleys intressen hos hennes beundrade och vördade släkting. Tvärtom steg den gamla damens raseri över alla bräddar, då hon fann vilken ställning Rebecka hade lyckats att intaga och hur djärvt hon hade begagnat sig av hennes, miss Crawleys, namn för att skaffa sig inträde i den parisiska societeten. Alltför mycket uppskakad till själ och kropp för att kunna författa ett brev på franska till svar på den ovannämnda skrivelsen, dikterade hon för Briggs ett ursinnigt svar på sitt eget språk, i vilket hon helt och hållet förnekade mrs Rawdon Crawley och bad allmänheten akta sig för denna i högsta grad listiga och farliga person. Men som fru hertiginnan av X. endast hade vistats tjugu år i England, förstod hon naturligtvis icke ett enda ord av detta språk, utan inskränkte sig till att underrätta mrs Rawdon Crawley vid deras nästa sammanträffande om, att hon hade erhållit ett charmant brev från den kära miss Crawley och att det var fullt av välvilja för mrs Crawley, som nu började att hysa allvarsamma förhoppningar om att den gamla damen slutligen skulle ge med: sig.
Under tiden var hon den gladaste och mest beundrade av alla engelskor i Paris och hade en liten europeisk kongress hemma hos sig varje mottagningsafton — preussare och kosacker, spanjorer och engelsmän — ty hela världen var i Paris denna minnesvärda vinter — och åsynen av alla stjärnorna och banden i Rebeckas lilla salong skulle ha fått hela Baker Street att blekna av avund. Ryktbara krigare redo vid sidan av hennes vagn
486
