Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

skrämseln. Och medan han talade, blev han helt djärv, ja, tog sig rentav den dristigheten att fråga miss Rebecka, åt vilken hon knöt den där silkesbörsen. Han var riktigt överraskad och förtjust över sitt intagande sätt.

— Åt vilken som helst, som behöver en börs, svarade Rebecka och såg på honom på det mest milda och intagande sätt. Sedley stod just på väg att hålla ett av sina allra vältaligaste tal och hade börjat: — O, miss Sharp, huru… då en sång, som hade sjungits i rummet bredvid, just i detsamma slutade och fick honom att höra sin egen röst så tydligt, att han stannade, rodnade och snöt sig i den största själsspänning.

— Har du någonsin hört någonting liknande din brors vältalighet? viskade mr Osborne till Amalia. Minsann har inte din vän gjort underverk!

— Ju mera, ju bättre! sade miss Amalia, vilken i likhet med nästan alla kvinnor, som äro värda ett öre, var i hjärtat en äktenskapsstifterska och skulle ha känt sig förtjust, om Josef hade fört en hustru med sig tillbaka till Indien. För övrigt hade hon under dessa få dagars ständiga umgänge med Rebecka fattat den ömmaste vänskap för henne och upptäckt en million dygder och älskvärda egenskaper hos henne, vilka hon icke hade märkt, då de vistades tillsammans i Chiswick. Ty unga damers kärlek växer lika hastigt som Münchhausens bönstängel och når på en natt upp till himmelen, Man bör icke heller tadla dem för att denna Sehnsucht nach der Liebe avtager efter giftermålet. Denna är vad sentimentala personer, som tycka mycket om stora ord, kalla "längtan efter idealet" och betyder helt enkelt, att kvinnan icke är tillfredsställd förrän hon får man och barn, på vilka hon kan koncentrera sin ömhet, vilken annars förslösas annorstädes, så att säga i småmynt.

Som miss Amalia nu hade uttömt sitt lilla förråd av sånger eller stannat tillräckligt länge ute i salongen åt gården, ansåg hon det lämpligt att bedja sin vän sjunga.

— Du skulle inte ha lyssnat till mig, sade hon till mr

52