Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

lockade doktor Swishtail ut ur hans arbetsrum, nyfiken att få veta anledningen till detta oväsen. Han hotade naturligtvis att ge Fikon ett duktigt kok stryk, men Cuff, som nu hade kommit sig igen och höll på att tvätta sina sår, reste sig upp och sade:

— Det var mitt fel, sir, och inte Fikons — inte Dobbins, ville jag säga. Jag var elak mot en liten gosse, och han gav mig vad jag hade förtjänat — genom vilket högsinta tal han icke endast räddade sin besegrare från en bastonad, utan även återvann allt sitt inflytande på kamraterna, vilket hans nederlag nära nog hade berövat honom.

Unge Osborne skrev hem till sina föräldrar och meddelade en skildring av händelsen, vilken epistel hade följande lydelse:

Sugarcane House, Richmond, i mars 18…

"Bästa Mamma!

Jag hoppas du är frisk och rask. Jag skulle bli mycket tacksam, om du ville sända mig en kaka och fem shillings. Här har varit en strid mellan Cuff och Dobbin. Cuff var, som du vet, skolans Tupp. De fäktade tretton varv, och Cuff fick smörj. Cuff är därför nu bara Andra Tuppen. Striden var för min skull. Cuff rappade upp mig för att jag slog sönder en butelj punsch, och Fikon ville inte tillåta det. Vi kalla honom Fikon därför att hans far är kryddkrämare, och som han slogs för mig, tror jag att du bör köpa ditt socker och té hos hans pappa. Cuff far hem varje lördag, men kan inte göra det nu, för han har 2 blåa ögon. Han har en vit ponny, som kommer och hämtar honom och en ridknekt i livré på ett rödbrunt sto. Jag önskar att min pappa ville låta mig få en ponny och jag är

Mammas lydige son
George Sedley Osborne.

P. S. Min hälsning till lilla Malla. Jag har klippt henne en vagn av papp."


66